Ett stilla manifest i trä och ljus – Ekobyn på Understensvägen

Djupt inne bland tallarnas silhuetter i Björkhagen – mellan stadens puls och Nackareservatets lugna hjärta – tornar något ovanligt upp sig. Inte i höjd, men i tanke. Det är Understenshöjden, en ekoby som redan på 90-talet tänkte längre än nästa elräkning. Här formades ett boende där varje träplanka, varje solfångare och varje kvartersgård bär på en idé om ett liv i samklang – med naturen, med varandra, med sig själv.

Arkitektur i samspel med omgivningen

Det är lätt att missa det första huset om man promenerar förbi. Det ligger inbäddat i grönskan, med träfasader som åldrats värdigt i järnvitriolens mjuka gråton. Det är nästan som om husen smugit sig upp ur marken, i tyst respekt för platsen. Men det är just i den lågmälda gesten som Understenshöjdens arkitektur hämtar sin styrka.

Arkitekten Bengt Bilén arbetade med fokus på hållbarhet och ekologiskt byggande. Hans mest kända projekt är just Understenshöjden i Björkhagen, Stockholm, som färdigställdes 1996. Bilén ritade området med ambitionen att varje hem skulle bli en förlängning av naturen – inte en kontrast till den. Detta projekt är ett exempel på hur ekologiska principer kan integreras i bostadsarkitektur. ​

Understenshöjden kännetecknas av sin användning av naturliga material, såsom träfasader behandlade med järnvitriol, och en design som harmonierar med den omgivande naturen. Husen är byggda på plintar för att minimera påverkan på marken och för att möjliggöra god ventilation.

Rummens volymer är generösa, takhöjden på 2,70 meter ger ett nästan ateljélikt ljusinsläpp. Fönstersättningarna är genomtänkta, riktade mot skogsgläntor, blåbärsris och grusade stigar. Man märker att här finns en kärlek till detaljer. Golven är i massiv furu, behandlade med såpa som doftar svagt av renhet och historia.

Hem som speglar människorna

Varje bostad är unik, både i form och i känsla. Här finns radhus från 58 till 155 kvadratmeter, där planlösningarna ofta formats tillsammans med de första boende. Vissa hem har små inbyggda bibliotek, andra öppna kök med träpanel i taket och handslagna klinkergolv. Inget är massproducerat. Allt är valt med omsorg.

Gemenskap och självförvaltning

De gemensamma ytorna, som gårdshuset och lekplatsen i trä, bidrar till den lågmälda, mänskliga skalan. Här delar man på redskap, elbil och ibland middagar. Men inget är påtvingat – snarare inbjudande. Det är arkitektur som skapar möjligheter, inte regler.

En av de mest unika aspekterna av Understenshöjden är dess självförvaltande struktur. Boende är organiserade i olika arbetsgrupper som ansvarar för allt från energifrågor till lekmiljöer och avfallshantering. Det gemensamma gårdshuset fungerar som en samlingspunkt för möten, fester och andra aktiviteter, vilket stärker den sociala sammanhållningen.

”Understenshöjden – det är väl en sådan där ekoby. Det låter så präktigt på något vis. Måste man vara duktig om man skall bo i en. Diska plastpåsar och kompostera och sådant? Både ja och nej. Komposterandet kommer man nog inte ifrån om man inte kan göra upp om det inom familjen till exempel. Vi sorterar också de flesta soporna, men det blir ju också en vanesak. Annars är det ungefär som att bo precis var som helst. Förutom att vi bor i hus som är byggda i sunda och gedigna material, att vi känner alla grannar till namnet, att man kan låna en flaska vin hos nästan vem som helst, att barnen har en massa kompisar att gå hem till, att vi kan ta på skidorna utanför dörren när det är snö och åka direkt ut i Nackaskogen,” boende i Understenshöjden.

Arkitekt: Bengt Bilén
Bilder: Understenshöjden, Odla.nu, Snidare Arkitekter och Wikipedia.

Läs fler av våra reportage här