Camilla Käll, marknadschef på Blooc, gör en framtidsspaning av den svenska bostadsbranschen i Fastighetssveriges Mipim-utgåva. Läs hela artikeln översatt till svenska:
”Vid 24 års ålder var jag med och grundade bostadsutvecklaren Blooc, som såhär omkring 8 år senare har utvecklat omkring 13 nyproducerade bostadsområden och sedan en tid tillbaka är delägt av Deromegruppen – en av Sveriges största träindustrier. Jag har arbetat 10 år i fastighetsbranschen och anses fortfarande ung i jämförelse med andra beslutsfattare. Av naturliga skäl har mitt hemliga vapen varit nytänkande, mod och noggrann marknadsanalys. Jag skall berätta varför jag tror att mina hemliga vapen kan göra svensk bostadsproduktion till nästa stora export-succé.
Jag tror på Sverige. Och jag är inte ensam. Bortsett från svensk politik verkar vänner och bekanta på de middagar jag bjuds på, nästan malliga över alla de framgångssagor som skapats på senaste tiden av svenskt näringsliv. Internationell press lyfter fram Sverige som en av världens bästa start-up-scener och livstilstidningar skriver löpmeter om svensk design, krogupplevelser i världsklass och den rena luften.
Man skulle kunna säga att vi har ett gott nationellt självförtroende när det kommer till musik, design och tech. Något annat som karaktäriserar oss är att vi har ett outtömligt intresse för bostadsmarknaden, det har blivit nästintill en folksport. Men när det kommer till vårt självförtroende i den frågan, varierar den minst sagt kraftigt. Jag skall ge er några exempel.
Blooc startades 2011 och lanserade sitt första nyproducerade bostadsområde med 20 parhus på Värmdö 2012. De som var med på den tiden vet att tält-kö:er till visningar och avancerade bostadsväljare lyste med sin frånvaro. Det var en av de sämsta åren för nyproduktion på mycket länge*. Här gällde det att kavla upp armarna, utveckla rätt bostadsprodukt och lansera den på rätt plats, till rätt pris och sedan noggrant och tålmodigt bearbeta rätt målgrupp för att sedan genom väl utfört traditionellt mäklarhantverk teckna en bostad i taget. Och sedan en till och sedan ytterligare en till. Så höll det på ett tag och självförtroendet var således inte så högt i branschen.
Allt fler av er kanske minns 2015-2016? Nyproduktionens glansdagar där tält-köer till visningarna, toppbelånade föreningar och spektakulära kommun-seminarier tillhörde vardagen. Fabrikerna sa sig vara fulltecknade flera år framöver och entreprenörerna ändrade sina prislistor varje månad, uppåt. Självförtroendet kunde liksom inte bli mycket bättre och det kändes som om det skulle vara för alltid.
Först kom attefallarna och sen kom 2017. Och självförtroendet gick rakt ner i botten. Från att både bostadsköpare och utvecklare skrytigt om nyproduktionens alla fördelar på middagar kom det nästintill över en natt att bli ett skällsord. Inget kunde längre säljas på ritning sas det och media var inte sena på att förstå att här fanns en guldgruva. För oavsett hur det står till med det nationella självförtroendet kopplat till bostadsmarknaden, så fanns ju det outtömliga intresset kvar och ni ska bara veta hur det ”klickades”.
Nu skriver vi 2019 och ingen vet ännu säkert hur det skall komma att utvecklas denna gång. Experter talar om en stundande lågkonjunktur men samtidigt har behovet av fler bostäder aldrig varit så stort. Det är inget nytt precis, men för en marknadsanalytiker med mer långsiktighet än 2-3 år i horisonten borde just den skyhöga efterfrågan efter ”någonstans att bo” vara tämligen intressant. För den nytänkande marknadsanalytikern kanske det inte räcker med att tänka på den skyhöga efterfrågan i Sverige. För det verkar ju onekligen så att världens befolkning fortsatt växer och efter att ha läst Roslings bok Factfulness vet vi att medelklassen aldrig någonsin ökat så snabbt i världen. Så efterfrågan av en ”någonstans att bo” borde även globalt sett öka år efter år. Det är sådana insikter som borde skapa ett starkare svenskt självförtroende anser jag.
Jag anser att vi bör gräva mer där vi står. Och inte i den bemärkelsen som vi i branschen tidigare resonerat kring – att bostadsproduktion måste vara lokal eller regional. Utan att vi ska utnyttja allt det redan har i Sverige för att erbjuda världens bästa bostäder globalt.
Det finns så mycket skäl till att samarbeta för att göra svensk bostadsexport till nästa exportsuccé, att utrymmet inte räcker till här. Att en utökad marknad ger spridning av risk, ökade möjligheter till tillväxt som ger ökad sysselsättning och mer skatteintäkter är inte svårt att räkna ut. Det borde få varje politiker att jubla. Men låt mig istället beskriva våra förutsättningar till att lyckas.
Vi har en lång tradition i Sverige av att bygga, konstruera och rita bostäder. Med hög kvalité som ett resultat av vårt nordliga hårda klimat. Det har givit oss en av världens bästa arkitekter, designers, konstruktörer, fabriker och leverantörer. På få andra ställen i världen kan man hitta en så hög nivå av kvalité i det som byggs. Vi har en design som är internationellt erkänd och åtråvärd globalt och dessutom en av de absolut mest hållbara råvarorna för att utveckla bostäder, trä. Och skogen har aldrig varit större. För varje träd som tagits ner har två nya skott planterat och det har givit resultat. På senaste åren har det investerats stora summor i industriella produktionsanläggningar och effektiva logistiksystem som gör att vi i stort sätt kan producera bostäder nästintill helt i fabrik. Att leverera 5000 artiklar i lösa paket till en byggarbetsplats i Nederländerna är dömt att misslyckas, men att leverera färdiga bostäder i trä på en super-trailer till Nederländerna med ett utbildat montage-team. Det är framtiden.
Så nu behövs bara mod. Mod att ta rygg på de bostadsbolag som börjat visa vägen. Heja Boklok och Bonava. För vi har en liten guldgruva här utan att vi vet om det. Vi har gjort det förut och vi kan göra det igen. Sverige borde ha alla förutsättningar som finns för att bli världens bästa land att exportera bostäder från. Visst borde vi utifrån detta ha lite bättre självförtroende och framtidstro?”